Medans vi faller
Vet inte vart jag ska börja, jag saknar faktist lägret. Även om det inte varit det bästa jag varit med om,
men alla underbara människor och dagarna tillsammans. Kändes konstigt att vakna upp i sin egen säng helt
ensam imorse. Och jag mådde ju inte precis så jättebra dom där dagarna, men dom flesta fick mej på andra
tankar. och vissa inte, tyvärr. Sitter här nu och tänker tillbaka, fan vad allt gick över så fort,ångrar nästan nu
att jag längtat hem så mycket. Älskar er allihopa, dom 10 dagarna i mitt hjärta.
Ännu ett fuckt up liv
Kommentarer
Trackback
